Nedstämd
Inget viktrelaterat, men jag väljer att skriva det här ändå...
Hela dagen har jag kännt mig lessen och nedstämd. Det började såklart när jag tänkte på Ronja, och sen har det liksom fortsatt...
Jobbet gick iofs ganska bra, även om jag fortfarande känner mig aggressiv mot min chef.
Men väl hemma så kan jag inte koppla av.. jag ser allt som behövs göras (enligt mina ögon) och känner mig stressad över det. Varför ska det vara så svårt att koppla av? Jag kan ju inte gå så här resten av livet.. det kommer alltid finnas saker som behövs göras... Varför kan jag inte vara nöjd med det vi hunnit med i stället?
Jag blev nästan lite avis då jag pratade med grannen och hon berättade att deras son skulle i väg på semester med mormor & morfar en vecka. Under tiden skulle dom vara hemma och fixa hemma..
Tänk om man fick en vecka då man kunde ägna sig helhjärtat åt att fixa hemma!
Jag skulle iofs INTE vilja vara ifrån mina barn en vecka, det skulle jag inte stå ut med. Jag har svårt att förstå hur dom klarar att lämna bort en tvååring en hel vecka... Det skulle jag aldrig klara..
Nåväl, deppigheten bara fanns där och jag kände mig inte motiverad att göra någonting alls med Melker. Ville mest gå och sova... TRÖKIGT!
Mathilda har ju varit på Gröna Lund med farmor & farfar och kusin Ida idag. Visste inte när dom skulle komma hem, så till slut när klockan var 19:45 ringde jag Mathilda och frågade var dom var. Då var dom på väg hem. Med andra ord var det ingen idé att börja natta Melker.
20:10 kom Mathilda hem. Då hade hon och Ida bestämt att dom skulle bada. Det fick dom INTE. Mathilda blev urarg och sprang upp på sitt rum.. Jättekul verkligen!
När hon väl blivit någorlunda glad igen, så var det dags att gå och natta Melker. Då börjar Mathilda gråta för att hon inte fått någon middag.. SUCK!
Det var bara att gå ned och fixa fram lite käk. Strax innan nio kom Melker i säng. I morgon måste vi upp tidigt... Jag både hämtar och lämnar, så då måste vi komma i väg i tid..
Tänk den som kunde få jobba hemma ändå... det hade jag behövt en vecka som denna... *grrrrrrr*
By the way så har jag dessutom MEGA-mens.. det kanske påverkar humöret oxå?!
I morgon blir säkert en bättre dag..
Puss & kram!
Men Å så jobbigt för dig min vän, visst kan man vara nedstämd å ledsen ändå, men mensen är ett riktigt hormongissel.
Riktigt tråkigt med Ronja, det måste ha gått väldans fort...
Kids, när något väl går i mot dom så blir dom helt galna, Albin säger alltid att det går ju inte att prata med mig, å jag blir jämnt sur, men hallå, undrar vem det är som jämnt är sur;)
hoppas ditt humör är bättre idag iaf, att du inte är lika deppig.
Hang in there my friend.
Puss å kram
