Operationsdagen
Jag väckte familjen 05:50 och de kom ner till soffan. Vi satt och gosade en stund innan jag blev upphämtad av mamma och pappa.
Jag var rätt nervös i bilen in, sammanbiten liksom. Blev nervös när det började köa i hop sig. Tänk om vi skulle bli försenade... det blev vi inte. Tror vi var på sjukhuset 06:40 ungefär. Minns inte exakt!
Fick sätta oss i dagrummet och vänta en stund. Där satt en gäng till och väntade. Några var rätt stora och jag försod att även de skulle genomgå samma operation som mig.
Ganska exakt klockan sju blev jag hämtad av en syster och fick min plats. En säng i en sal med totalt tre sängar. Jag fick sängen längst in mot fönstret.
Fick byta om till sjukhuskläder och fick ett par tabletter att svälja ned. Efter en liten stund kom läkaren, en annan läkaren än den jag träffat innan, och ritade markeringar på min mage. Det var där snitten skulle göras. Jag blev positiv till läkaren, för det var en läkare jag hört mycket positivt om. Den läkare jag träffade första gången verkar ingen ha hört talas om (när man kollar på forumet) och det kändes lite märkligt.. han var säkert rätt ny.
07:45 rullades jag ner till OP och sa i samma veva Hej då till mamma och pappa. Då var tårarna nära...
Rullades var väl egentligen fel ord, jag rullade sängen tillsammans med en syster och parkerade den utanför operationsrummen. Där fick jag vänta en stund tillsammans med en av mina rumsgrannar. Vi skulle in på OP samtidigt.
Jag fick åka in först. Hamnade först i ett förrum till operationssalen och där låg jag en stund och tänkte.. "Vad ska jag utsätta mig för?? Tänk om det går fel?!" Ändå var jag hyggligt lugn...
Sen kom en narkosläkare och frågade mig lite frågor, och strax därefter fick jag höra att det var klart för OP. Jag fick själv gå in i operationsrummet och lägga mig. Rummet hade en härlig utsikt över Stockholm...
Jag spändes fast och blev attackerad från alla håll med bevakning, nålar, klämmor.. slutligen fick jag andas syrgas och dom sa Godnatt. Det sista jag såg innan jag somnade var Gröna Lund.
Jag minns lite luddigt att någon sa att det var klart och att jag skulle flytta mig över i sängen. Sen minns jag att dom körde in mig på uppvak och att jag skakade som sjutton. Värsta frossan.. fick varma täcken över mig och varm luft inblåst under täcket.
Jag hade till en början svårt att syresätta mig, så jag fick tillsägelser om att andas djupt hela tiden. Ville mest sova, men vågade inte. Till slut fick jag på mig CPAP en stund för att hjälpa till.
Jag tror jag hade den på mig tills klockan tolv ungefär, sen var jag stabil. Jag mådde BRA och var riktigt pigg!
Låg och tittade ut över Stockholm och tänkte och filosoferade.. fick hjälp att komma upp och sätta mig i en fåtölj och satt där en stund.
En av mina rumsgrannar hamnade intill mig på uppvaket så vi låg där och babblade för fullt :)
Efter en stund försökte jag gå och kissa. Det är inte det lättaste... satt hur länge som helst och kände att "Nu kommer det..." men det kom inget..
Jag satt och läste på en skylt framför mig och där stod bland annat "MÄTGLASEN". Jag roade med mig att komma på ord ur "MÄTGLASEN" för att fokusera på något annat än just att kissa.. Det var en jäkla massa ord jag kom på - men inget kiss ville komma. Jag fick ge upp och lägga mig och vila en stund.. När jag sen testade nästa gång så funkade det utmärkt att kissa :)
Vid tre fick jag börja dricka vatten. En dl som skulle intas med tesked.. Det var läskigt!
Klockan halv fyra fick jag lämna uppvaket och flyttas in på avdelningen. Skönt!
En stund därefter kom även min rumsgranne Madde. Trevligt!
Ganska snabbt gav vi oss ut och vandrade med våra droppställningar :)
Resten av dagen skulle vi sen få i oss ytterligare 2 dl vatten och röra på oss mycket. Vi vandrade omkring varvat med att sitta i dagrummet och spela kort.. Vi fick till och med beröm för att vi var uppe så mycket :)
Hade inte så farligt ont i magen, lite öm så klart, men jag hade väntat mig värre!
La oss runt 22, men sen var det kontroller hela nattan. Varannan timme.. Allt såg bra ut för mig, men det var lite svårt att sova. Kunde ju bara ligga på rygg.. så jag snarkade en del och störde min rumsgranne...
Vilken flashback (stavas det så??) Jag kommer ihåg exakt hur det var, började faktiskt gråta av ditt inlägg, även om du var lugnare å allt har gått bra så har man givetvis varit orolig för dig. Sååå skönt att du är hemma igen å mår ok.
Nu så är det värsta gjort nu ska vi må bra.
Varm kram till dig.
Det verkar ju ha gått jättebra! Den där frossan känner jag igen - jag får lätt frossa och fick det efter nos-op och efter att jag fött barn. Det är hemskt!
Skönt att du får vara hemma igen och att det trillar på på bästa sätt. Det är fantastiskt att det går att göra en sån här grej såpass odramatiskt, att man får komma hem så fort och att återhämtningen är så bra.
Nu har du den fantastiska framtiden framför dig! Många kramar Josse.
Det är så spännande att läsa, du är så fantastiskt duktig på att skriva... Funderat på att börja jobba på en tidning? Kram.. följer med spänning nästa inlägg. Elle
Sabina, jag kan tro att du får flashbacks!
Jag är såååå glad att jag hade en sån tidig dag på morgonen, för det fanns liksom inte så mycket tid till att nojja upp sig. Men jag kände mig ovanligt lugn..
Japp, BEACH 2011 är det som gäller :)
Josefina:
Ja, det gick toppen! Jag överlevde :)
Varenda en som kom in på uppvak efter mig hade frossa, så det hör säkert till..
Visst är det otroligt att man kan göra en sån stor sak och åka hem så snabbt igen.
Kram tillbaka!
Elle:
Tack snälla, vad gullig du är!
Kram kram!
