Tredje dagen

Jag vaknade i morse och kände mig helt okej. Tycker att det känns riktigt bra!
Vågen visade -1,7 kg i morse och det känns ju förstås skönt!

Vetskapen om att det jag går ner nu - det kommer jag förmodligen aldrig mer att gå upp!
Jag kommer förhoppningsvis aldrig nånsin se dessa höga tal på vågen framöver..

När jag lämnade av Melker på dagens så hörde jag hur ett barn sa till Melker; "I går pratade vi om tjockisar hemma, och då sa jag att Melkers mamma är JÄTTETJOCK!".

Barnet menade säkert inget illa, hon sa ju precis som det var - men ack vad det sved.. Jag klarade hålla undan tårarna tills dess att jag passerat grinden.. Då forsade dom fram...

Det hon sa var ju sant, och det är väl det som gör mig så ledsen. Hur har jag kunnat låta det här ske?
Jag är så himla rädd för att mina barn ska få lida av att jag är tjock.. Vet att Mathilda har blivit väldigt illa berörd vid ett par tillfällen då skolkompisar kommenterat min vikt.

Nåja, nu är det en förändring på väg och det är bättre sent än aldrig!
När Melker börjar skolan kommer han inte att bli retad för sin tjocka mamma i alla fall..

Givetivs har dagens gråtfest påverkat resten av dagen, jag har känt mig trött och haft ont i huvudet. Det har ändå gått bra med sopporna och det känns ju bra...

Nu ska vi snart iväg på kör, terminens första. Det blir skoj!

Kram på er mina fina vänner :)

Kommentarer
Postat av: Sabina

Ja du min vän, vad ska man säga. Jag kan inte förstå att föräldrar inte "lär" sina barn bättre. Inte kul för dig, inte kul för Melker å inte kul för Matilda.

Men som sagt nu är du på väg mot ett mindre och sundare liv.

Allt kommer att bli super bra ska du se.

Man får säga tyst med dig skitunge;)

Kramkram

2010-10-11 @ 08:25:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0